Igår var det en riktig jävla bajsdag för att prata klarspråk!
Grattis du lyckas alltid göra så att jag känner att all kraft rinner ur mig...vet inte ens hur jag ska orka det här. Blir som aldrig av med dig heller...

Bilresan från helvetet när föraren hellre trummar i luften än håller händerna på ratten..när dessutom nivån ligger på att skruva ner musiken, skruva upp, ner, upp...man undrar om föraren är runt 5 års åldern..då minns vi ju alla hur viktigt det var att få sin vilja fram till varje pris. Lägg där till ett jävligt okontrollerat humör som tar sig uttryck i att stampa plattan i mattan och ha noll koll på övrig trafik. Behöver jag tala om att dödsångesten rusade emot mig?

Du får mig även att känna mig som en urusel mamma...jag borde inte. Men varje gång vi ses knäcker du mig...jag vet fan inte hur jag ska orka ha det såhär! Dags för mig att ge upp nu??
Orken finns som inte där...

Efter allt detta under dagen och med snoret rinnande, huvudvärk och halsont från hell så drog jag på mig mitt falska leende och följde med barnen på badhuset...att vara med mina barn gör mig lycklig..att se lyckan i deras ögon gör mig varm inombords...då förstår jag varför jag ska kämpa...med näbbar och klor!