Känner mig så fruktansvärt ensam ibland. Vilket är helt sinnessjukt, eftersom jag omges av så otroligt mycket kärlek. Mina vänner, min familj o mina barn såklart. Men ibland så önskar jag att jag hade en varm famn att krypa upp i. Den här veckan har varit helt galen, mycket bråk och tjafs med barnen. Särskilt Elis har vart jobbig och sagt saker till mig som får mig att tappa andan. Blir rädd när jag hör hur han pratar om mig.
Han slåss, sparkar och biter. Hade varit skönt att bara få krypa upp i en varm famn och andas. Bara få vara. Det saknar jag mest.
