Långsamt gående...

Jo så är det nu, vaggar fram likt en anka.

Önskar att du ville vara mer delaktig, att jag inte hela tiden måste be dig att göra saker. Tröttnat på det. Tänker inte fråga mer. Jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort.

Till lillhjärtat i magen...

Nu börjar jag längta efter dig. Visst är det mysigt att känna buffar och sparkar i magen men längtar efter att få snusa på dig. Undrar så hur du kommer se ut. Kommer du ha mycket hår, mörkt eller ljust? Kanske kommer du att vara hårlös. Vilken färg har dina små ögon, gröna som din blivande pappa eller kanske mina blå? Kommer du vara stor eller liten? Hoppas inte för stor bara ;-) Vem är den lille killen som bor i min mage? Hur som haver så är du älskad från första stund. Längtar efter att få känna dig i mina armar mitt lilla pyre <3




Liknande inlägg