Called out in the dark...

Sitter här och kikar på lite gamla bilder. Minnen väller över en. Så kul att se barnens framsteg. Hur de har växt upp och blivit helt egna små personligheter. Igår så vart nenna så mommasugen så vi fick ta bussen till Utansjö och hälsa på. Det var supermysigt och tror att vi alla njöt av att bli ompysslad av momma. Var två trötta små guldklimpar som ramlade i säng på kvällen. Jag var nog minst lika trött jag...tror det beror på all spänning som vart de senaste dagarna. Mycket som händer och många känslor som spökar. Idag är jag om möjligt ännu tröttare. Barnen har sovit hos mig och då blir det ju som det blir...ganska trångt och man vaknar av minsta rörelse. Katten har vart uppe och bitit barnen i tårna hela natten så ja, man kan lugnt säga att det vart en vild natt. Funderar på om jag ska försöka lägga mig en stund innan det blir jobb. Men jag kommer inte riktigt till ro.

Don´t cry...

Försöker med alla medel att hålla tårarna borta. Men det går inte. Du gör mig så fruktansvärt ledsen. Om och om igen sårar du mig. Du bryr dig inte ett dugg...skyller allt på mig hela tiden. Men ditt eget ansvar då? Tycker man om någon borde man fråga hur den personen mår. Det borde inte vara så jäkla svårt att visa att man bryr sig. Men du gör ju inte det. Önskar att du bara kunde låta mig gå...

Last rider...

Vart hos logopeden idag. Det var en trevlig tjej som troligtvis är nån slags pingstvän..för ja..leendet fanns där. Hela tiden. Anyway...det gick väl som man trott. Vi ska troligtvis börja med stödtecken för att kunna hjälpa den lille killen. Återbesök redan till veckan för att gå igenom handlingsplanen. Skönt att vi har kommit igång ialla fall.

Och till dig din egoistiska lille skit. Du kanske borde lära dig att bry dig om andra med. Är riktigt ledsen och besviken nu ska du veta.  Fan ta dig.


Liknande inlägg