2016

Första inlägget detta året, vill skriva så mycket men det behövs egentligen inte. Jag är kär!! Så in i bombens kär, i finaste människan jag vet! Trodde inte att det skulle bli såhär, men det har ju liksom smugit sig på under året. Jag blir alldeles pirrig när jag ser honom. Glad ända in i själen. Vad det blir av allt det här vet jag inte, och jag bryr mig inte heller. Vi tycker om varandra, thats it. Det får som bli vad det blir. Just nu känns det bra precis som det är. 💟 


Allt hon vill ha

Jag hoppas att du förstår att det inte är mitt liv du sabbar. Jag skiter i vilket, jag klarar mig. Men det är ett oskyldigt barn som drabbas av din äckliga svartsjuka. Kan inte förstå hur man kan behandla ett barn så jävla vidrigt. Vad tror du barnet kommer känna när det blir större och märker vilken skillnad ni gör på barnen? Jag varken kan eller vill vara både en mamma och en pappa. Det finns en pappa, en pappa som borde vilja finnas där. En pappa som innerst inne vet hur det är att vara det barnet som blir bortvalt. Så snälla gör inte om samma misstag. Det finns ett barn som bara vill vara älskad, av båda sina föräldrar. 

Ta mig tillbaka



Allt känns så förbannat hopplöst. Varför låter jag alltid andra människor köra över mig? Varför kan jag aldrig se mitt eget värde i relationer? Varför är jag sämst på att känna av människor? Känns som jag alltid dras till dom dåliga, dom som egentligen inte bryr sig om mig. Varför är jag så jävla svår att älska? Varför vill ingen ha mig? I ärlighetens namn så trodde jag nog faktiskt att du tyckte om mig också...var det bara ett spel? Eller är det så att du fick kalla fötter pga omständigheterna? Vad fasen hände?! 

Liknande inlägg