Jag hoppas att du förstår att det inte är mitt liv du sabbar. Jag skiter i vilket, jag klarar mig. Men det är ett oskyldigt barn som drabbas av din äckliga svartsjuka. Kan inte förstå hur man kan behandla ett barn så jävla vidrigt. Vad tror du barnet kommer känna när det blir större och märker vilken skillnad ni gör på barnen? Jag varken kan eller vill vara både en mamma och en pappa. Det finns en pappa, en pappa som borde vilja finnas där. En pappa som innerst inne vet hur det är att vara det barnet som blir bortvalt. Så snälla gör inte om samma misstag. Det finns ett barn som bara vill vara älskad, av båda sina föräldrar.