Parodin fortsätter, sjuka barn igen. Det tycks som aldrig ta slut. Blev sjukt irriterad över att måsta vara hemma. Inte för att jobbet är så fantastiskt roligt utan för att min frånvaro statistik nog är högre än någonsin. Vabbar i stort sett en gång i månaden. Det blir man inte rik på.Men vad gör man inte för sina älskade barn?! "På havets spegelklara ytaett barkskepp ilar fram,syns på skeppet tryta.Ljungman är sken och grannuppå klara böljann." En äldre herre bjöd mig på en text som en vän hittat på :-)