Soldiers...

I går så skulle jag till att börja städa barnens rum...det slutade med att jag satt med lillkillens täcke i famnen och grät. Kände doften av min lille pojke och kunde inte sluta gråta.
På mina barnfria veckor brukar jag ta chansen att vila upp mig..ladda batterierna inför det som komma skall. Tar tillfället i akt att vara bara Erika...inte mamma..bara mig själv. Umgås med vänner och jobbar lite extra de veckorna. Såklart saknar jag barnen när jag inte har dem...men saknaden har aldrig vart så stark som igår..
Igår slog det mig att det är så här jag kommer ha det...jag kommer aldrig att ha dem hela tiden igen. Såklart har jag tänkt på det innan med..men igår förstod jag det verkligen. Vilket fick mig att gråta floder...med Elis doftande täcke i händerna...

Saknar mina ungar så det gör ont ibland...och ont gjorde det verkligen igår...

Kommentera här: